Nu skriver jag återigen en artikel om något som jag inte är expert i, men något som
samtidigt betyder mycket för mig. Jag har vänner som bor i Blekinge, och jag har besökt
många av de olika naturreservaten där, som är så vackra, fridfulla och bara fantastiska
att vistas i. När jag då får veta och uppleva att det begår kalhyggen där, så det verkligen
otroligt sorgligt. För givetvis gör det något fantastiskt och viktigt för oss att vistas i
skogen, vars värde man heller inte ska underskatta, men framför allt lider naturen och
djuren stora konsekvenser av kalhyggen.

Det tar ungefär 30-40 år för en skog att återhämta sig från kalhygge, återplantering av
gran och tall gör skog tät och gör att varken djur eller människor trivs där (1). Naturens
mångfald försvinner då destruktiv monokultur tar dess plats, och många djurarter,
växtarter, svamparter hotas och riskerar att försvinna.

Landskapen blir allt mer enahanda, och i stora delar av landet planteras endast tall och
gran, det blir allt mer ont om blandskogar. Naturskyddsföreningen försöker rädda den
vitryggiga hackspetten som lever i lövskogar, som det ungefär bara finns 15 kvar av i
hela Sverige, tillsammans med 200 andra hotade arter. Vitryggen är beroende av stora
lövskogsområden med gamla och döda träd. Av all skogsmark i landet består endast
0,11% av gammal lövskog med mer än 65% lövträd som är äldre än 60 år och innehåller
gammal död ved, så kvaliteten av lövskog spelar också en otroligt viktig roll.

Ett annat stort problem med kalhyggen är skogsbrukets lämningar av stora körspår,
djupa vattenfyllda diken, och med detta kommer jord och näringsämnen upp med
vattnet, och tungmetaller som t.ex. kvicksilver kan hamna i vattnet. Marken pressas
också ihop vilket gör det svårt för naturen att återhämta sig eftersom det inte kan växa
särskilt bra bland ihoppressad jord. Det skapar även meterdjupa barriärer i marken vilket
kan bli ett hinder för djur och för människor.
De hyggen som skapas vid avverkningar splittrar upp landskapet i fragment så att
många djur får svårare att sprida sig.

Studier från Lund visar att det är bättre att plantera lövskog istället för granträd.
Alternativ för skogsavverkning då man inte fäller alla träd är betydligt mycket bättre,
eftersom kolet som binds i marken frigörs vid kalhyggen. Studier från Göteborg visar att
utsläppen blir mycket större vid konventionellt skogsbruk än alternativa metoder.
En hektar kalhygge genererar 8-18 ton koldioxid första året och släpper ut i 15 år till.
200.000 hektar skog görs om till kalhyggen om året vilket motsvarar en fjärdedel av alla
utsläpp i Sverige.

Skogscertifieringen FSC (Forest Stewardship Council) som är ett internationellt
regelverk, var i början pådrivet av Naturskyddsföreningen, som nu har lämnat FSC. Ett
avgörande skäl till detta var att markägarna som är certifierade kan bryta mot
certifieringarnas regler år ut och år in, utan några konsekvenser. Hittills har ingen

markägare vars skogsbruk har blivit granskat av Naturskyddsföreningen, fått sitt
certifikat indraget!

Svampsystem - Mykorrhiza

Ett kalhygge kan utplåna 75% av av markens svampsystem, som är livsviktiga för
träden. Genom detta svampsystem så lever träden och svamparna i symbios, och
träden kan kommunicera med varandra om skadeinsekter osv. I princip är alla jordens
300.000 växtarter beroende av detta svampsystem s.k. Mykorrhiza. Skogsbruk är anledningen till att
svamparter rödlistas. En undersökning utförd av Anders Dahlberg SLU, visade att om en
tredjedel av träden sparades, fanns efter 3 år mer än 80% av mykorrhizasvampen kvar,
medans om alla träd skövlades, försvann 95% av svampsystemen.

​

FSC i Sverige rekommenderar att man sparar 5% av träden, vilket leder till att man
förlorar 75% av alla mykorrhizaarter enligt Anders Dahlberg SLU. Sedan tar det ungefär
90 år innan mångfalden kommer tillbaka, och många arter riskerar att aldrig komma
tillbaka.

I Sverige finns det minst 1200 arter av svampar som bildar mykorrhiza med våra träd
och nästan 300 av dom är rödlistade, och de flesta av dom hotas och missgynnas av
skogsavverkning.

​

Utomlands

I finland år 2020 fick man samlat 60.000 underskrifter på att förbjuda kalhyggen i finland.
Man vill istället ha kontinuitetsskogsbruk som ska vara bättre för vattendrag, många
fågelarter, jordmånens kapacitet att lagra växthusgaser och är dessutom lönsamt för
skogsägarna.

“Med det sagt behöver man fortfarande se efter och skydda skogen eftersom att
kontinuitetsskogsbruk också är skogsindustri” säger Harri Hölttä från Finlands
Naturskyddsförbund.

Finland har en historia med kalhyggen men sedan 2014 har man börjat använda mer
varierande metoder i skogsbruket.

Även i tyskland har Sveriges kalavverkning på skogar uppmärksammats och den tyska
miljöorganisationen Robin Wood lämnade över en protestlista mot att fortsatt avverka
våra sista gamla naturskogar. Rudolf Fenner, kampanjansvarig på den tyska

miljöorganisationen var över i Sverige för att lämna över 4600 namnunderskrifter för ett
moratorium för avverkning av Sveriges sista naturskogar. Många tyskar är överraskade när de kommer till Sverige och ser kalhyggena då det i tyskland förekommer mindre hyggen på 1-2 hektar, och i FSC
skogar förekommer de inte alls.

​

Konklusion

Så vad är lösningen på dessa problem? Jag är som sagt ingen expert när det kommer
till varken skogsbruk, biodiversitet och vad som är bäst för naturen, och ändå så låter det
självklart för mig, att det prioriteras att naturen, djuren, ekosystemen blir respekterade
för deras överlevnad, och vår egen. Det verkar även som om att det är möjligt att ha
skogsbruk som använder mer alternativa metoder, blädning, luckhuggning, osv, det är
kanske också nödvändigt att använda olika alternativa metoder beroende på vilken skog
man ska avverka.

För mig verkar det dock som om att fokuset måste ligga på att bevara och respektera
naturen, och att vi som människor inte gör som vi bara önskar, och för detta krävs det en
medvetenhet om hur naturen hänger samman. Detta genom att experter och forskare
inom skog, biodiversitet och natur tillsammans med staten lägger en plan för vad vi kan
och vad vi inte kan göra mot naturen och att vi visar den hänsyn som krävs för vår egen,
och världens överlevnad. Strängare regler och lagar mot att skada naturen, och mer
omsorg, resurser och forskning till hur vi kan förbättra vårt Sverige och vår värld.

​

Enrique Da Costa Maya
2021